Marcus har revanschlusta

Marcus Antonsson och hela laget har revanschlusta efter förlusten senast mot Örebro. Nu väntar Mjällby AIF med en gammal lagkamrat som tränare.

Hur har dagarna efter Örebro-matchen varit?
- Efter matchen kände man stor besvikelse. Inte minst under bussresan hem när man går igenom matchen och olika sekvenser i huvudet. Att vi inte fick med oss någonting var frustrerande med tanke på matchbilden. Samtidigt är besvikelse och frustration en drivkraft. Man vill inte hamna där igen och det blir till energi till nästa match.


Efter Örebros ledningsmål låg de väldigt lågt och kompakt resten av matchen. Tankar?
- Alla matcher ser olika ut men vi har principer som vi följer oavsett. Matchbilden i andra halvlek mot Örebro var inte unik, stundtals har vi haft stort bollinnehav och tryckt ner motståndarna i andra matcher, men visst, det var extremt mot Örebro. Vi hade egentligen bollen konstant efter deras mål. Vi slog många inlägg men bollen studsade inte ner framför våra fötter, tyvärr.



2012 gjorde han 3-0 målet i första kvalmatchen mot GIF Sundsvall. Här jubel med Christian Järdler (16), Kristinn Steindórsson och Antonio Rojas (10).

Är låga försvar frustrerande för en offensiv spelare?

- Det gäller att hålla tempo på bollen, flytta den snabbt och på så sätt flytta motståndarna också. Men visst, klart det blir frustrerande när ytorna stängs. De försvarande spelarna är fler, de kan i princip ligga och punkta och blocka bort en. Det blir trångt och svårt att komma upp i duellerna och nå bollarna.

Hur ser du på er forwards olika egenskaper och hur de samverkar?
- Boman och Sadat som är de två jag har spelat med i match är väldigt bra på att vinna dueller i luften, de är duktiga felvända och starka targetforwards. På det sättet är det ingen större skillnad på att spela med den ena eller den andra. Men Boman och jag har spelat ihop innan och kanske känner vi varann lite bättre på planen. Det kan vara en liten skillnad. Men de är båda fantastiska spelare med liknande styrkor.

Efter en tid i Kalmar FF flyttade Marcus till Leeds i England och där fick han göra mål i en av de första matcherna.


Om du fick välja en sak att förbättra själv, vad skulle det vara?
- Varje dag jobbar jag för att bli så bra som möjligt. Allt kan förbättras. Men det jag kanske framför allt fokuserar på är att spetsa till de delar där jag redan känner mig stark och som har gett mig den karriär jag har haft. Saker som att vara på rätt plats, hitta ytor i boxen, kunna avsluta med båda fötterna och vara oförutsägbar.

- Annars handlar det mycket om att hitta ”känslan” och behålla den. Det handlar om närvaro, att komma i rätt stämning. Det gör man genom att göra mål på träning, så många som möjligt. När man hittar känslan kommer allt det andra. Allt sitter, man tar rätt beslut, man hamnar på rätt plats, man sätter upp medspelarna i fina lägen. Allt flyter. Den känslan tränar man för att hitta.


I december 2018 gjorde han 1-0 på Loris Karius när Besiktas besegrades på bortaplan och MFF avancerade vidare i Europa League.


Vem är den bästa eller ”svåraste” målvakt du har mött, och varför?
- Jag tror det är fel att fundera på såna saker. Om man fokuserar på att den eller den målvakten är ”stökig” tar det fokus från saker som är viktigare att tänka på. Som att alltid göra rätt saker, ta avslut på rätt sätt och förvalta de lägen man får. Däremot kan man ibland i efterhand fundera. När jag var i Kalmar kommer jag ihåg att jag gjorde bra matcher mot Elfsborg, jag kom i lägen men Kevin Stuhr Ellegaard gjorde den ena kanonräddningen efter den andra. Det störde mig lite, jag tänkte att vad f*n är grejen?


- Men återigen handlar det om att träna rätt. Om man är där man vill vara, i rätt stämning, tänker man inte. Bollen kommer och man bara smäller dit den.


Efter sex år hemifrån är nu Marcus Antonsson tillbaka i HBK.


Vilket av alla mål du har gjort är du mest nöjd med utifrån din egen prestation vid målet?
- Det är två stycken som kommer upp i huvudet, två ganska lika mål. Dels mot Sundsvall i kvalet 2012. Det var ren instinkt. En individuell prestation där jag snurrade runt och smällde dit den i bortre.


- Det andra var i Leeds, i Ligacupen. Vi låg under med 1-0. Jag fick bollen i straffområdet, det var trångt, jag vände på en femöring och smällde upp den i nättaket.

- Ett till, förresten! För Malmö mot Besiktas när vi gick vidare från gruppspelet i Europa League. Ett skolboksexempel på ett bra fotbollsmål faktiskt. Rosenberg satte den i djupet, jag löpte ifrån två försvarare och rullade in den.


- Vissa mål etsar sig fast. Det är nog såna som inte bara var snygga och där man gick på instinkt, utan som också betydde mycket. Alla dessa var direkt avgörande.

 

Senaste målet för Marcus var i senaste hemmamatchen mot IFK Göteborg.


Mjällby härnäst. Tankar inför den matchen?
- Framför allt revanschlusta efter Örebromatchen. Det är den starkaste känslan och alla i laget är väldigt hungriga. Vi känner att våra prestationer förtjänar fler poäng, samtidigt är tabelläget vad det är och det måste vi vara ärliga inför. Poäng är viktigt nu. Men vi har en bra och stark känsla att vi kan slå alla lag i ligan. Den tanken och inställningen har vi alltid med oss.

Christian Järdler är huvudtränare för Mjällby. Du var lagkamrat med honom under din förra HBK-sejour.

- Det stämmer. Det var väl 2010 och 2011, kanske 2012 också (anm.: var t o m 2013). Christian är framför allt en väldigt fin människa, en bra kille helt enkelt. Jag var i början av min professionella karriär då och han en väldigt fin, äldre, rutinerad lagspelare som tog hand om oss yngre på ett fantastiskt sätt. Sen var han såklart en duktig spelare också!

Såg du tränarpotential i honom?

- Jag är absolut inte förvånad över att han är tränare och på den här nivån. Han hade ”det”. Han hade intresset för spelet och han hade blicken. 



Marcus Antonsson har hittills svarat för två mål i Allsvenskan.


Hur förbereder du dig specifikt inför Mjällby?

- Hela ledarstaben förbereder sig själva och oss spelare väldigt väl inför alla matcher, till exempel med tydliga videogenomgångar. Vi vill uppträda som ett kollektiv, göra saker tillsammans. Där har man sin roll, vad man förväntas göra, och detta är väldigt tydligt för alla. Sen är det klart att jag förbereder mig individuellt också. Hela träningsveckan är en enda förberedelse. Jag försöker göra det jag är bra på och få ut det så ofta som möjligt i träning. Och göra det gång på gång för att hitta och behålla den där känslan.