Halmstads
BK har supportrar runt om i Sverige och vi har pratat med några av dem och
varför de är Bollklubbare.
Först ut är Daniel Larsson, som i början av juni blev uppringd av Magnus
Haglund i samarbete med ”Hemmaklubben”. Inslaget finns på HBK:s
Instagram-konto.
Daniel bor och arbetar i Halmstad.
- Jag jobbar på Slottsmöllan och tar nästan alltid en promenad runt Örjans vall på lunchen, berättar Daniel och säger så här om staden Halmstad:
- Staden Halmstad betyder så klart mycket eftersom jag är född och uppvuxen i staden. Som barn kände jag stolthet över Halmstad som idrottsstad. Då vi var duktiga i det mesta. En gång i tiden var ju HBK och Drott landets bästa fotbolls- respektive handbollsklubb. Jag har i större delen av mitt liv bott i Halmstad och har således formats av den. Halmstad = hem.
- Mitt smultronställe i Halmstad är förutom det givna, Örjans vall, så får jag väl säga Tjuvahålan, där jag friade till min fru.
Varför blev du HBK-supporter?
- Jag hade verkligen inte så mycket till val utan har väl indoktrinerats sedan födelsen. Jag har varit på Örjans vall sedan jag låg i en barnvagn och har inte slutat att gå sedan dess och sedan kom Covid-19…….
- Jag har redan börjat att föra supporterskapet vidare till min tvååriga son som har börjat att dansa och sjunga till ”Himlen är blå”.
Daniel Larsson var ungdomsspelare i årskullen som var födda 1987. Här syns han längst ner till höger på en lagbild från 2000. Pappa Bob, som ligger bakom att han blev HBK:are, var tränare och står uppe till höger.
Daniel har varit ungdomsspelare i HBK.
- Jag spelade faktiskt i HBK:s ungdomslag utan att göra några, för att inte säga något avtryck alls, haha. Jag var absolut ingen talang så drömmen om att beträda Örjans v
all och ta steget till Camp Nou sprack rätt tidigt.
Vem är din favoritspelare i HBK genom tiderna?
- Min idol som barn var absolut Tommy Jönsson. Hans lugn och placeringsförmåga var väl enligt mig hans främsta styrkor.
Annars så följde man ju såklart Ljungbergs karriär nitiskt. Minns än idag när man fick fotas med honom och von Rosens pokal för en tia i samband med hans flytt till Arsenal.
- I dagens HBK är det Dusan Djuric för att han, enligt mig, är överlägsen rent fotbollstekniskt och har en spelintelligens som få har. Jag tyckte mig även se en uppdaterad version av honom förra året som en mer komplett spelare med fler bollvinster än vad jag minns att han gjorde innan han lämnade oss. Dessutom en Halmstadkille!
Vilket är ditt bästa HBK-minne?
- Så otroligt svårt att pinpointa ut ett minne. Gulden och europamatcherna är såklart fantastiska minnen från barndomen, men jag måste ändå säga 2016 när Marcus Mathisen skickar in 2-1 målet på Olympia. Vetskapen och känslan att vi kliver tillbaka till Allsvenskan samtidigt som vi skickar ner HIF är svårslaget. Det måste ha varit samma känsloläge för dem som fick uppleva säsongen 1979, när HBK vinner guld och AIK och Halmia åker ur Allsvenskan.
Vad tror du om årets säsong?
- Jag tycker att truppen ser bättre ut än på många år. Både vad gäller spets och bredd. Om man kollar på de inledande matcherna tycker jag att det har sett bättre ut än vad poängen och tabellplaceringen säger. Hade vi haft lite mer flyt under vissa nyckelmoment i matcherna, så hade vi kunnat ta EM-ledigt betydligt högre upp i tabellen. Jag både tror och hoppas att vi löser Allsvenskan även 2022, så att vi återigen kan etablera oss som ett allsvenskt lag.
Hur följer du HBK i dessa pandemitider?
- Jag kollar såklart på matcherna på Discovery+, oftast med pappa, och mellan matcherna följer jag klubben via sociala medier.
Vad kan HBK göra för att förstärka supporterkulturen?
- Jag tycker att man kan lyfta upp och fram supporterengagemang på ett bättre sätt. Ett sätt att väcka intresse kan vara att dela och marknadsföra poddar, som sänds om klubben, via sina kanaler. Utbudet på merch (supporterprylar) kan bli bättre. Om man jämför med likvärdiga till och med mindre klubbar, så har de ett bredare utbud än vad vi har.