"Fidde" om första året i div. 1

Det har gått lite mer än månad sedan damlaget säkrade först kontrakt och sedan vann sin första historiska DM-titel. Tränaren Fredrik "Fidde" Andersson tittar lite tillbaka på säsongen som varit.
Hur ser du på försäsongen som blev extra lång detta pandeminår?

- Vi startade redan före årsskiftet med förberedelser inför 2020. Träningen intensifierades i januari och spelarna har succesivt höjt sin fysiska status på ett imponerande sätt. Vi kom även igång med matcher där vi såg väldigt bra ut, innan all fotboll tvingades till vila p.g.a. restriktioner. 

- Upplägget var att börja med grunder i försvarsspel med individuell pressteknik för att sedan bygga på hur vi uppträder tillsammans. Vi gick sedan vidare till uppbyggnadsspel och anfallsspel, samtidigt som vi hela tiden byggde på spelarnas fysik. 

- Vi, precis som alla andra, blev ju kraftigt påverkande av Corona. Vi följde vår plan minutiöst och var väldigt bra igång i april när serien skulle startat. Nu kom det olika besked i omgångar och vi hade ett stort energitapp i gruppen under denna perioden. Vår lagkapten, Arbnora de Leoni slutade och vi fick börja om i vår uppbyggnadsträning. 



Fyra av nyförvärven vid träningsstarten i våras. Nellie Andersson, Hanna Comnell, Maja Arvehell, Alva Hed.


Det blev till slut seriestart men med endast enkelmöten. Hur ser du tillbaka på detta?

- Internt har vi varit tydliga med att inte klaga på saker som vi inte kan påverka, men det hade varit bra för oss om serien hade spelats som planerat. Bl.a. skulle våra första tre matcher spelats på Halmstad Arena. I premiären skulle vi spelat mot Mariebo hemma, andra matchen mot Halmia borta och tredje mot Nittorp hemma. Här vill jag absolut inte skylla på något för det har varit svårt för alla lag. 


Hur ser du på nyförvärven och vad har de betytt för er?

- Våra nyförvärv har kommit fint in i gruppen och bidragit både på och utanför plan. När vi värvade spelare var målsättningen att få in erfarenhet från div. 1 eller högre. Utan den rutinen hade vi fått det väldigt tufft i årets serie. Alva Hed, Hanna Comnell och Nellie Andersson från Halmia kände jag väl eftersom jag tränat dem i Centern. Maja Arvehell och Jennifer Andersson från Böljan kom också med erfarenhet från div. 1. Jennifer med många matcher i elitettan dessutom. Tyra Brorsson kom från Ulricehamn men fick stora delar av säsongen spolierad av skador. 



Matilde Abrahamsson höjde kvalitén under sin tid i HBK.


- Matilde Abrahamsson var också hos oss en period och här var vi helt öppna med att vi skulle vara bra för varandra. Matilde fick träna och spela sig i form och vi fick en bra spelare som höjde kvaliteten hos oss. Hon blev allt bättre och lämnade för USA under sommaren, tillbaka i den form hon hade innan sin svåra knäskada. Emma Harrysson kom tillbaka under året och bidrog med bra spel. Alva Arvidsson och Emmy Ecklein lyftes upp från F.16 och tar steg i sin utveckling. Vi har också haft hjälp av Molly Gudmundsson som agerat ”hjälpgumma” både på träningar och match på samtliga positioner dessutom. 


Hur tyckte du att ni växte in i seriekostymen?

- Vi visste inte exakt vad som väntade oss i div. 1. Spelarna var fysiskt mycket väl förberedda och i matcherna var vi bra med mot samtliga lag. Det är enstaka halvlekar som jag inte är helt nöjd med men annars tycker jag vi hävdade oss väl i konkurrensen. När vi nu kan summera, så tycker jag att vårt spel borde räckt till några fler poäng. 



Lagkaptenen Emma Nielsen visar glädje efter ett mål mot Halmia.


- Respekten för motståndarna låg på en bra nivå. Det är i derbyt mot Halmia som vi kom fel in i matchen och gjorde en riktigt svag första halvlek. Detta rättades till och efter paus var det en helt jämn match. 


Det var först efter sista omgången som kontraktet var definitivt säkrat, även om det skulle mycket till för att det skulle gå illa. Var du någon gång orolig?

- Jag måste ärligt säga att jag aldrig var orolig men det är klart att vi ville haft fler poäng än fjorton som räckte till en sjunde plats. Hade det varit en ”vanlig” serie så får man dubbla och då hamnar vi på 28 poäng vilket måste ses som ok för en nykomling. Vår målskillnad är godkänd även om jag tycker vi släppt in lite för många mål. 25 mål framåt och 19 insläppta skulle ge 50-38 i full serie.


I laget finns många talangfulla spelare men det går inte låta bli att nämna Moa Karlsson.

- Moa har haft en fin utveckling hos oss och det är imponerande att ha en skyttedrottning i laget. Jag har ju följt Moa i många år och hon har alltid legat i framkant. Nu har hon lagt till ett mottagningsspel som imponerat stort när hon tränat med Vittsjö och varit på landslagsläger. Hon tar dessutom bra löpningar och öppnar upp för både sig själv och andra.



Moa Karlsson vann skytteligan.


- Moa har många ögon på sig och kan få en lång och fin karriär om hon fortsätter utvecklas och tål den allt högre belastningen som krävs högre upp. Hon är väldigt ambitiös med sin fotboll och har en stor vilja i att utvecklas. 


Men det finns fler spelare?

- Här vill jag egentligen inte nämna några namn men måste jag säga någon, så har Alexandra (Hellekant) svarat grymt bra på styrketräningen, vilket sedan visat sig på plan också. Flera spelare har tagit stora steg i sin utveckling. Det är några som fick begränsat med speltid när HBK låg i div. 2 men som under året varit med i många matcher i div. 1. Det tyder på bra inställning och viljan att förbättra sig hela tiden. Det är enligt gammal HBK-tradition, att jobba hårt för att nå framgång. 



Alexandra Hellekant har haft en bra utveckling under året.


Du har en stark ledarstab vid sidan om.

- Staben runt laget är enastående. Vi har de funktioner vi behöver men kommer vara tydligare i våra roller till nästa säsong. Stellan Elmgren är vår kontakt till styrelsen och visar gott engagemang. Catrin Svensson och Cecilia Jönsson är Damsektionen.

- Johan Almén, Mats Lindgren, Joachim Petersson och Emma Silvandersson ärvde jag från tidigare och är väldigt nöjd med samtliga. Under året tog vi in Göran Elofsson som bidrar med kunskap och erfarenhet. 


Vilken match utser du till årets match?

-Årets match, svårt att utse men att vinna en final är starkt. Det gjorde att vi vann en titel för första gången.


Årets DM-segrare för damer 2020. Bakre raden fr v Emmy Ecklein, Alva Arvidsson, Alva Hed, Emma Harrysson, Nellie Andersson, Hanna Comnell. Mellersta raden fr v Malin Nilsson, Maja Ödman, Moa Karlsson, Jennifer Andersson, Agnes Heinrich, Ellie Nielsen, Amanda Rees Fager. Främre raden fr v Joachim Pettersson, Emma Orrdal, Nelli Evald, Emma Silvandersson, Fredrik Andersson, Emma Nielsen, Maja Arvehell, Göran Elofsson.


- Vår bästa match gjorde vi nog mot Bergdalen, trots att det blev förlust. Vi hade ledningen i 89:e matchminuten och borde avgjort med fler mål. Då vänder Bergdalen och gör två ”slumpmål”, vilket var galet orättvist sett till hur matchen såg ut. 


Hur går ni vidare inför 2021?

- Nu hoppas vi på att behålla största delen av truppen och inte behöva jobba med 8-10 nya spelare igen. Det är lite av en nyckel, att kunna jobba med kontinuitet. Vi vet att vi kommer få en lite stökig vinter med spelare som är borta av olika anledningar. Detta vet vi om och därför är det enklare att hantera. Sedan tror jag spelarna är motiverade att återigen träna väldigt hårt. Det är en skön känsla att vara vältränad och det är jag övertygad om att de vill vara. 


- Jag skulle också vilja framföra ett riktat tack till mina företrädare, Oscar (Andreasson), Alexandru (Serban) och Stefan (Jönsson) som odlat en vinnarkultur i gruppen och hjälper oss idag. Alla tre har bidragit på sitt vis men laget har hela tiden haft en stor vilja att utvecklas och bli bättre. 



Aktiv "Fidde" vid match.


Du har tidigare tränat pojkar i föreningen och nu damlaget. Hur ser du på det?

- Det finns många skillnader mellan herr- och damfotboll men det är inte rättvist att jämföra. Det finns samtidigt väldigt många likheter. När jag tränar killar eller tjejer, herrar eller damer, så ser jag ingen skillnad i ambition att vilja blir bättre. Spelare kan ha samma drömmar oavsett kön. När jag ser t.ex. Moa Karlssons vilja till träning och de uppoffringar hon gör, så ser jag precis samma hos Kazper Karlsson i vårt P17. Därför är jag glad att även tjejer nu kan få bra, inte samma, förutsättningar att uppfylla sina drömmar som många av våra killar genom åren fått i HBK.