Robert Andersson vann under sin tid i HBK dubbla SM-guld även om det första blev lite annorlunda. Han var även med när cupguldet 1995 vanns och där han låg bakom kvitteringen i cupfinalen mot AIK.
"Robban" minns inte så mycket av själva cupfinalen och vägen dit.
- Jag är inte den som minns så mycket av själva matcherna och har aldrig gjort. När Tom Prahl kom hit och vi var i Thailand med laget, kunde han berätta om alla mina allsvenska mål, fast han var ny.
Alla är vi olika men anfallsspelaren har lite minnen efter matchen.
- Ja, man var svinglad över cupguldet. Jag kommer i håg när vi fick den stora guldmedaljen, det var så tung, man orkade knappt hålla upp nacken. Minns ju att det var AIK slog och de var alltid tuffa att möta, minns Robert, som var framspelare till kvitteringen till 1-1.
1993 debuterade Robert Andersson i Allsvenskan. Här i en match mot AIK och deras ytterback Gary Sundgren.
Annars var det hemma i Torups BK som han började sin karriär. Genom Kalle From kom han till U-laget 1991 och redan samma sommar blev han uppflyttad till att träna med A-laget tillsammans med Joel Borgstrand och Peter Lindau.
- Det var en trygghet att ha med dem och så kände jag ju Håkan Svensson, säger "Robban", som under sina första år i HBK jobbade på Stora Enso i Hylte och bodde kvar i Torup.
- När jag kom upp i A-laget så var det bara glädje och roligt. På dagarna slet man på jobbet och sen fick man en sån energikick att träna. Det var ett härligt gott gäng.
Alla artiklar i vår artikelserie om gamla HBK-profiler.
Debuten skedde 1992 och från maj året efter var han i stort sett ordinarie och svarade för en hel del mål. Under cupguldsåret 1995 fick han spela sin enda landskamp, borta mot Ungern, förlust 0-1.
- Det var en riktigt match, EM-kval. Det var nervöst att få spela med de stora namnen, som Thern, Schwartz och Kennet Andersson. Jag märkte att det var stora skillnader, det var ett helt annat tempo. Förlusten innebar att chansen att ta sig till EM försvann. Jag fick spela de sista femton på topp med Kennet Andersson.
Enda landskampen blev mot Ungern borta. Övriga svenskar på bilden är Kenneth Andersson och Niklas Gudmundsson.
Under de här åren hade han haft Mats Jingblad som tränare och han betydde en hel del för "Robban".
- Han lärde mig det mesta med grunderna i anfallsspel, som jag lärde mig att utnyttja i straffområdet, att använda få tillslag och snabbt komma till avslut.
- "Jingan" visade hur viktigt det är med samarbete mellan anfallarna och att man kan göra mycket ihop. Det var något som jag och Selakovic hade sen när vi spelade i hop. Vi var ganska lika men det fungerade eftersom vi pratade igenom hur vi skulle jobba.
Efter Jingblad kom Tom Prahl in som tränare våren 1996.
- Han lyckades att få ihop gruppen med små grejer som gjorde att det blev riktigt bra på planen. Han kunde organisera upp gruppen så att vi behövde inte tänka så mycket utan det blev naturligt när vi spelade.
En vanlig gest från Robert Andersson som är av våra bästa allsvenska målskyttar.
En av de märkligaste historierna är ju "Robbans" övergång till IFK Göteborg en augustidag 1997. Mats Jingblad var då tränare i blåvitt och lagen slogs om det allsvenska guldet. Inte nog med det, två dagar senare skulle lagen mötas på Örjans vall.
- På fredagen när vi hade sista träningen inför matchen, så tränade vi på en startelva med mig på topp, och "Sella" skulle vara på bänken. När jag gick ifrån träningen fick jag ett samtal från frugan som säger att jag var klar för IFK, det var bara mitt personliga kontrakt som återstod.
- Det var en overklig känsla, jag visste ingenting om deras intresse. Min agent hade ringt ett par månader tidigare och frågat om en tysk klubb, och då hade jag sagt att det får vara en mindre som satsar på en, så att jag inte bara blir ett bihang. Han frågade då också om jag var intresserad av svenska klubbar och då sa att jag i såfall finns det bara två klubbar i Sverige som kan vara intressant, och det var IFK och MFF.
Efter en uppmärksammad övergång till Göteborg blev det spel i Champions League för torupssonen. Här i en match mot Glasgow Rangers och deras svenske mittfältare Jonas Thern, som "Robban" hade som tränare under hans två sista år i HBK.
Robert skrev på för IFK och fick på söndagen sitta på Örjans vall och se HBK vinna med 6-0 och se hans ersättare Stefan Selakovic svara för tre mål.
- Det var en overklig känsla, helt plötsligt var jag IFK:are och vi båda slogs om guldet, säger "Robban" som han spela 13 matcher för HBK vilket gjorde att han fick en guldmedalj.
- Det är inte alla som hämtat en guldmedalj på kansliet efteråt.
Första halvåret i Göteborg fungerade bra men sen var det en kaosartad i IFK. Mats Jingblad fick lämna tidigt på våren 1998 och det var mycket skador i laget.
- Vi hade 6-7 friska spelare och sen fick vi fylla upp med några av de skadade, så halva laget spelade utan att träna.
Trots flytten till Blåvitt fick "Robban" ett SM-guld. Dock utdelades det i rum på HBK:s kansli.
Det blev till slut en flytt till Iraklis i Grekland och där fick han för en tredje gång Jingblad som tränare.
- Det var synd att det blev som det där nere. Jag är asmatiker och har allergier och jag kände att jag tappade orken och fick huvudvärk. Då berättade Jingblad att många andra spelare också klagat och det var svartmögel där, så det blev ett snabbt avslut för mig.
Han kom hem till HBK igen våren 1999 och året därpå fick han ett nytt guld.
- 2000 fick jag verkligen vara med på hela resan, från start till mål och var delaktig. Det var en stor skillnad mot mitt guld 1997. Vi hade en styrka i laget att blev en spelare utbytt, så fanns det en lika bra på bänken.
1999 var han tillbaka i HBK-tröjan. Här i en match mot Malmö FF.
Hans två sista år i HBK fick han sin gamle landslagskompis Jonas Thern som tränare.
- Han öppnade upp ögonen för mig vad som krävs för att nå toppnivå. Jonas var väldigt ärlig och tydlig, han var van vid ett tuffare klimat. Han kunde säga "att i dag var du kass, så nu får du visa mig att jag har fel". Det var en väldig skillnad på mentaliteten som han drog in. Sen kom även Matiu Taingahue in som fystränare och det var synd att jag inte fick uppleva detta tidigare.
- Jag har aldrig sett ett sådant stabilt och starkt lag som 2004 där Jonas hade lagt grundkonditionen och med Matius träningar.
Sista året 2003 fick han problem med ett blodkärl som gick sönder i vaden, och han fick sprättas upp.
- Egentligen skulle jag inte alls spelat det år, då jag tappade känseln i högerbenet. Då var jag väldigt besviken på att Janne Andersson inte vill ge mig nytt kontrakt, men idag förstår jag varför, jag var inte tillräckligt bra.
2000 var han med om hela guldsäsongen, som började här nere i Trelleborg.
Under sista året fick han spela på topp med Igor Sypniewski.
- Han var en gudabenådad fotbollsspelare men svår att spela ihop med. Precis som Sakiri så visste man inte vad han skulle göra eller inte göra. Han var i en klass som en av de bästa spelare jag har spelat med i Sverige.
- Annars var han mycket för sig själv. Han kom sent till träningarna och stack snabbt efteråt, man hade lite kontakt då han var väldigt fåordig, och ofta bara tittade ner i backen.
Efter HBK blev det några säsonger i BK Astrio, där han tidigt drabbades av samma skada igen i vaden och något år senare även drog korsbandet.
I dag är han tränare för Oskarströms IS tillsammans med Fredrik "Fritz" Andersson i div. 6.
- Det är jätteroligt och där "Fritz" är enormt driven som tränare. Tyvärr missade vi en kvalplats i fjol. Sedan hjälper jag även till i HGH där min 15-åriga son spelar och jag har tränat honom sen han var sex år.
Straff eller inte? Fredrik Bild i Öster drog ner "Robban" 2003.
Tidigare arbetade han på Plönningeskolan men när den lade ner flyttades han över till Munkagårdsgymnasiet i Tvååker. Normalt sett jobbar han på elevboende men under coronapandemin får han jobba med annat.
- Vi har inga elever här nu ju, så att nu är jag vaktmästare på skolan på dagtid, säger Robert Andersson, en av våra cuphjältar från 1995 och även dubbel svensk mästare med HBK.
ROBERT ANDERSSON
Född 22 augusti 1971
Från Torups BK 1991, till BK Astrio 1994
UEFA-matcher/mål 23/8
Allsvenska matcher/mål 209/70
Kvalsvenskan matcher/mål 2/0
Div.1-matcher/mål 8/1
Guld 1997, 2000, lilla silver 1995, 1999, cupguld 1995
Allsvensk i IFK Göteborg 1997-98 (18/3)
Landskamper 1 A, 1 B
Klubbkarriär Torups BK (-1990), Halmstads BK (1991-97), IFK Göteborg (1997-98), Iraklis (1998-99), Halmstads BK (1999-2003), BK Astrio (2004-06)