Grattis Janne Jönsson - 60 år i dag!

Han började sin spelarkarriär i Trönninge IF på Tuvasvallen. Som 17-åring gick han inför 1978 över till HBK.

- Roy hade två trupper på den tiden och jag var med i en liten B-trupp som tränades av Colin Toal. Jag minns att under första halvåret fick jag övningsköra till träningarna eftersom jag inte hade fyllt 18 år.

Under första året blev det B-lagsspel men inför träningslägret våren 1979 tog Roy Hodgson med honom och han kom in i A-truppen. Den allsvenska debuten kom den 31 maj 1979 i hemmamatchen mot Hammarby IF och några dagar senare fick han spela från start i bortamatchen mot IFK Norrköping.

Janne är den spelare som spelat flest A-lagsmatcher i HBK - hela 557 st. Här i en duell med en Bragespelare på Örjans vall i början av 1980-talet.

Det blev några fler matcher på bänken under guldåret men utan inhopp. En rolig anekdot är från bortamatchen mot IFK Sundsvall.

- På den tiden fick man bara ha två avbytare och det var Olle Sjödahl och jag, medan Bertil Andersson var 14:e man. Vi låg under med 0-1 och det var en halvtimma kvar och fick en spelare skadad. Bertil sa till mig ”värm upp nu och sätt fart”. Det var dags för byte och jag drar av mig overallsbyxorna, och då säger Roy, som inte sagt ett ljud innan, ”Olle, du ska in”. Han ville ha in en anfallare till och det gav poäng, minns Janne Jönsson, som trots att han inte fick göra ett inhopp var glad efteråt över den viktiga poängen.

Här finns alla artiklar om HBK-profilerna.

1979 var ett fantastiskt fint år då klubben bärgade föreningens andra guld.

- Det var ett bra år. Jag minns att Rutger Backe var lagkapten, och där fanns också Bo Mattsson, Lennart Ljung, Hans Selander, Sigge Johansson och ”Lie” Larsson i ett profilstarkt lag. Jag fick uppleva den generationen och det kunde jag ta med mig in på 1980-talet.

När Janne debuterade i Allsvenskan spelade HBK och Halmia i samma serie. Något år senare spelades "Bäst i stan", där den bilden är ifrån.

1980-talet blev inte lika lyckosamt som decenniet före. Det blev mer placeringar på nedre halvan i tabellen och till slut åkte föreningen ur högsta serien en oktoberdag 1987.

- Det blev en massa kämpa-år, ett slags arbetsdecennium. Det jag minns är att det var mer familjärt på den tiden, men det är annorlunda tider jämfört med i dag. Då hade vi samkväm med spelare, ledare och styrelse med respektive. Styrelsen kunde vara med på våra träningsläger, så vi svetsades samman och det betydde mycket.

- På träningslägerna kunde man som spelare sitta på Stig Nilssons rum och höra historier. Det är annorlunda i dag, men jag tycker att Stabaek är den klubb som är närmast den känslan som jag hade under mina femton år som spelare i HBK, säger Janne.

Lagbild 1985. Bakre raden Lönngren, Ytterbom, Nordström, Carlsson, U.Jönsson, Svensson, Frejdh, Sjögren. Mellersta raden Karlsson, Jingblad, Sjölin, Berg, J.Jönsson, Peterson, Henricsson, Månsson, Nilsson. Främre raden H.Pettersson, P.Andersson, Gudmundsson, Lundin, R.Andersson, Nordberg, Johansson, J.Pettersson.

Efter 1992, när han för andra var med om att föra upp HBK till Allsvenskan, lämnade han föreningen och flyttade långt österut. Hans förre tränare Stuart Baxter ville ha honom som assisterande tränare i Sanfreece Hiroshima.

- Vi fick problem med spelare, så jag blev registrerad och spelade också. Nu hade jag fotbollen än mer på heltid och kunde vara än mer noggrann med kost och träning, så det kom naturligt.

Stretching med Tommy Frejdh under översyn av tränare Stefan Lundin.

Han flyttade tillbaka till Sverige under 1994, och gjorde då en halv säsong i Varbergs BoIS i div. 2, innan han 1995 åter flyttade till Japan och återförenades med Baxter. Än en gång fick han spela fast det inte var tänkt så. Nu var klubben Vissel Kobe.

- Tack vare en jordbävning och att man bara fick signa två utländska spelare. Det gick dåligt och då var jag tillgänglig. Så jag blev en slags spelande tränare och kunde dirigera ute på plan, säger Janne, som efter 1996 lade skorna på hyllan och det kommande året var han enbart tränare.

På hösten 1997 flyttade Stuart Baxter till AIK och Janne Jönsson var kvar under en tid då de fortfarande var med i cupspel.

- De ville ha mig kvar men jag hade inte högsta tränarutbildningen, så när jag kom hem var det min prioritering och den skaffade jag mig i England. Jag hälsade på Fredrik Ljungberg, som var ny i Arsenal, och tog en intensiv kurs och blev klar framåt sommaren.

Då hade Ljungskile SK fått problem och på sommaren tog han över efter att Bosse Wålemark sagt att ”honom ska vi ha”.

- Det blev lyckat och vi vann sju av åtta matcher och sen var jag kvar ytterligare två år där, säger Janne, som även tog dit en f.d. HBK:are i Iztok Pristovnik.

2001 tog han över en annan Superettan-klubb, Landskrona BoIS, som han förde direkt upp i Allsvenskan. Det blev 3,5 år i BoIS och där tränade han bl.a. på Johnny Lundberg och Jesper Westerberg.

Jubel 1989 tillsammans med Stefan Lindqvist.

Därefter har det varit mycket Norge och Stabaek i hans tränargärning.

- Jag kom dit 2005 och det blev en liten repris från Landskronatiden, med att vi gick upp första året. Sen de efterföljande fyra åren kom vi femma, tvåa, etta och trea, minns Janne, som blev guldtränare 2008 med bl.a. TV-experten Daniel Nannskog i laget.

- Stabaek var väldigt bra och var på den tiden på väg in i en ny stadion och det var en stor drivkraft, men det blev även fallet. Ekvationen gick inte ihop, ekonomin stämde inte och de fick lämna stadion efter två år. Nu är ekonomin på väg uppåt igen, säger han glatt.

Allsvensk premiär 1989 mot Örebro SK. HBK:aren till höger är Ulf Sjölin.

- Det var en ganska fin tanke med stadion, där man skulle ha konserter och utställningar. Men för att få det att gå ihop hade man behövt serieprogram två år i förväg och det går inte. Det var en fin multiarena där frugan Cecilia jobbade som säkerhetschef, och var bl.a. med och arrangerade finalen av Eurovision Song Contest där. Nu är vi tillbaka på gamla stadion och det finns lite byggplaner men i mindre skala.

Hans första allsvenska uppdrag som tränare var när han tog upp Landskrona BoIS från Superettan.

Alla minns väl Norges landslag på 1990-talet med Egil ”Drillo” Olsen med en fotbollsfilosofi med att sparka långt och högt och snabbt framåt.

- Rosenborg som var storlag på den tiden ville också snabbt framåt men spelade mer längs marken. I dag skiljer sig inte fotbollen speciellt mycket jämfört med svensk fotboll. I båda länderna finns en del lag som vill ha mycket possesion, men det finns inget typiskt för norsk fotboll, säger Janne, som i sin roll som tränare givetvis tagit med sig lärdomar från sin spelarkarriär.

- Roy satte sin fotbollsgrund i mig, vilket har gjort det till mitt yrke under många år. Han var en mycket bra fotbollslärare i praktiken, organisationen och strukturen. Sen har jag haft Stuart i fyra år i HBK och vi har jobbat i fyra år i Japan, han har satt min grund som tränare.

Efter Stabaek var han även tränare för både Rosenborg och Aalesund innan han inför 2015 kom tillbaka till HBK – denna gång som tränare.

- När jag kom hem hade vi tappat hela offensiva styrkan samtidigt som föreningen gått 5,5 miljon back. Detta behövde vändas, och det gjorde vi, men det medförde att det blev satsning på yngre spelare, säger Janne.

Med Stabaek BK, vars klubbmärke är väldigt likt HBK:s, blev han norsk mästare 2008.

HBK degraderades men det blev bara ett år i Superettan innan Janne fick vara med om att föra upp föreningen igen i Allsvenskan efter kvalsegern nere på Olympia.

- Det året var det nollresultat och vi gick upp efter ”miraklet” i Helsingborg. Det var kul att så många unga fick chansen och vi hade en diamant i Sead Haksabanovic, som föreningen lyckades sälja, men då hade Janne lämnat under sommaren.

- Vi fick för lite poäng, för jag tycker att rent prestationsmässigt spelade vi jämnt med de flesta lagen. Efter att jag och ledningen pratade var tanken att jag skulle vara mer sportchef, men när jag blev öppen för marknaden hörde min första klubb i Japan av sig igen.

- Under min tid lyckades vi ändå vända ekonomin i föreningen temporärt och snodde runt ekonomin i positiv riktning, vilket Janne är tillfreds med.

2015 tog han över HBK. Här i en match på Tele2 Arena mot Hammarby. Övriga HBK:are är Malkolm Nilsson Säfqvist, Simon Bakkioui, Kristoffer Fagercrantz, Alexander Berntsson och Sven Karlsson.

Tillbaka i Sanfreece Hiroshima sommaren 2017.
- Det var lite lustigt att min första klubb hörde av sig. De var inne i en negativ spiral, då de på de föregående fem åren vunnit ligan tre gånger men nu låg på nedflyttningsplats. Jag kom in mitt i serien, eftersom de också spelade vår/höst, och vi lyckades klara kontraktet. Det gav positiva ringar och jag fick ta över Shimizu S Pulse.

Att det är annorlunda att vara tränare i Japan det kan Janne Jönsson skriva under på.

- Allting är väldigt mycket större där. Det är fler i tränarstaben, det är fler spelare, det är fler i det medicinska teamet, och givetvis större omsättning.

Det blev 2,5 säsong som tränare i HBK för Janne.

-Det är lite speciellt att jobba med en tolk och sen kan spelarna från Brasilien och Korea har egna tolkar, så det är mycket folk på träningarna. Det gäller att inte göra det för komplicerat, utan försöka göra det smidigt.

Det är dock en stor skillnad jämfört med när han kom dit första gången.

- Det är en stor utveckling och där spelarna nu försöker tänka mer själva. Då vågade de inte prata engelska, var rädda för att göra bort sig och väldigt blyga. De ville bara höra vad de skulle göra.

- Det är en bra klass på ligan och ett väldigt fint land att leva i. Det är ett bra folk, rent, snyggt, ordning och reda, berättar Janne.

Sommaren 2019 kom han hem till Sverige igen och tänkte fira sitt första svenska sommarlov sedan gymnasietiden.

- Jag kom hem för att vara nära familjen och få vara med om Zaras student. Hon flyttade sen till Stabaek för att spela fotboll där. Då lämnade Stabaeks herrtränare, som hade en klausul och stack till Cypern, och de fick tränarproblem. Så det var rena tillfälligheten att jag är tillbaka.

Tillbaka i sitt första japanska lag, Sanfreece Hiroshima, som tränare 2017.

Det blev en bra höstsäsong i norska ligan för laget.

- Vi låg på nedflyttningsplats när jag kom dit och vi blev nästan hösttvåa.

- Som tränare vill jag att hela föreningen ska må bra och vi har sålt spelare för 60 miljoner kronor under tiden och knappt köpt något, så föreningen har en bra ekonomi och fått stabilitet efter fyra, fem lyckade försäljningar.

- Föreningen har Norges bästa akademi och har haft tur och skicklighet att sälja spelare i rätt tid. Senast i januari sålde vi en 18-åring till Sampdoria.

Även Norge har givetvis drabbats av pandemin och Janne längtar efter att det ska sätta igång den 16 juni. I sin spelartrupp har han två gamla HBK-anfallare.

- ”Koske” Kinoshita kom förra sommaren. Han fick inte så mycket speltid, då det var stark konkurrens, men han har sett bra ut på försäsongen. Matthew Rusike förstörde korsbandet i höstas och har en ny skada nu, berättar Janne.

Hösten 2019 förde Janne Stabaek från nerflyttningsplats till att nästan bli höstens lag i Norge.

Under corona fick de bara träna fem och fem åt gången, så de fick semester. Detta gjorde att han och Zara kunde åka hem till Halmstad och vara med övriga familjen i tre veckor. Halva familjen bor kvar i Halmstad och den andra halvan i Norge, men Janne ser inga problem med detta.

- Fyra timmarna hem är inget om man jämför hur det var att pendla från Japan.

Janne Jönsson har fått vara med om mycket i sin spelar- och tränarkarriär, och kanske kommer fler spännande saker hända i framtiden för honom. I dag tackar vi för alla åren, totalt nästan 18 år, i Halmstads BK och gratulerar honom på hans stora dag. 

Grattis, Janne!

JAN JÖNSSON

Född 24 maj 1960

Från Trönninge IF 1978, till Sanfreece Hiroshima 1993

Tränare i HBK 2015-17

Allsvenska matcher/mål 217/18

SM-matcher/mål 6/0

Kvalsvenska matcher/mål 24/2

Div.1-matcher/mål 31/2

HP-Dribblern 1986

Landskamper 2 U, 2 J

Spelarkarriär Trönninge IF (-1977), Halmstads BK (1978-92), Sanfreece Hiroshima (1993), Varbergs BoIS (1994), Vissel Kobe (1995-96)

Tränarkarriär Sanfreece Hiroshima (ass., 1993), Vissel Kobe (ass. 1995-97), Ljungskile SK (1998-2000), Landskrona BoIS (2001-04), Stabaek BK (2005-10), Rosenborg BK (2011-12), Aalesunds FK (2013-14), Halmstads BK (2015-17), Sanfreece Hiroshima (2017), Shimizu S Pulse (2018-19), Stabaek BK (2019- )