Efter att fått negativ besked som U19-spelare i Helsingborgs IF kom till slut Junes Barny till Allsvenskan genom HBK. En gott tecken för alla unga talanger att man ska aldrig ge upp.
Under en och en halv säsong spelare Junes Barny för Halmstads Bollklubb. Det var dock utanför Helsingborg som hans första fotbollstillslag slogs.
- Min tid som ungdomspelare var väldigt bra, älskade att spela fotboll. Började spela som femåring i Påarps GIF, innan jag tog steget över till HIF ungdomsverksamhet vid 13-14 års ålder.
Lycka efter att ha gjort 3-2 mot Hammarby 2013 i Superettan.
Han spelade med många duktiga fotbollsspelare under sina år i Helsingborgs IF när han kom upp i de äldre ungdomslagen.
- I U-laget spelade jag med olika ålderskullar, 88-89-90-91. Vissa slog igenom och tog steget upp till A-laget och Allsvenskan väldigt tidigt, t.ex. Joel Ekstrand, Marcus Nilsson, Andreas Landgren och Rasmus Jönsson. Som jag kan minnas är det väl jag och Marcus Danielsson, som jag gick i skolan med och vi spelade tillsammans med i U-laget, som fick ta lite omvägar innan vi fick känna på allsvenskt spel, säger Junes.
Här finns alla artiklar om våra profiler.
Det är tufft att vara ungdomsspelare i en elitklubb för helt plötsligt kan man få beskedet att man inte räcker till. Det drabbade Junes Barny.
- Jag var runt 19 år och mitt sista år i U-laget, så det var antingen A-lagskontrakt eller lämna. Då fick jag beskedet att jag inte fick en plats i A-laget, och det tog hårt på mig som en ung spelare med stora ambitioner. Så jag bestämde med för att sluta spela och började jobba istället, innan jag två år senare började spela i div. 2 med Högaborgs BK.
Första derbyt i Allsvenskan var i maj 2015 mot Falkenbergs FF, här med David Svensson i bakgrunden.
Under tiden i Högaborg fick han tillbaka glädjen i fotbollen.
- Först och främst när jag började i Högaborg, efter ett längre uppehåll, så hade jag inga tankar på att bli proffs, utan saknade bara fotbollen och vännerna, så det var en fantastisk rolig tid. Vi höll på att gå upp till div 1, men föll på målsnöret, minns Barny.
- Sen när Ängelholms FF dök upp och ville att jag skulle signera för dem så var det bara att köra. Min tid i Ängelholm var också väldigt bra, vi spelade en väldigt bra fotboll och jag trivdes riktigt bra med både klubb och fotboll. Någonstans i Ängelholm kände jag att det kanske var dags att satsa igen och ge det ett försök.
Med tungan rätt i mun serverar han en perfekt passning.
Inför 2015 fick han då chansen att spela allsvensk fotboll när HBK hörde av sig.
- Jag hade hört väldigt mycket fint om HBK, en fin anrik klubb. Kände Simon Bakkioui sen tidigare och det gjorde bara saken lättare för mig. Tog väldigt lite tid för mig att acklimatisera mig med stad och lagkamrater. HBK ligger mig varmt om hjärtat.
Det blev en tuff säsong 2015. HBK hade tappat många spelare och hade fått en ny tränare.
- Vi började året med några nya spelare plus en ny tränare, Janne Jönsson. Så vi behövde väl lite tid att spela ihop oss, och vi började bra i träningsmatcherna. Det var mitt första år i Allsvenskan, så jag var väldigt motiverad. Tycker att vi spelade bra i många matcher men tyvärr det året, så var vi för dåliga helt enkelt. Vi förlorade väldigt många matcher med uddamålet.
Tillbaka på Örjans vall med GAIS 2018. I bakgrunden Pontus Silfwer.
- För egen del så spelade jag på många olika positioner, började som anfallare, fick spela vänsterytter några matcher och slutade året som defensiv mittfältare. Jag fick spela alla 30 omgångarna, så det var jag nöjd med, men väldigt synd att vi trillade ur, tycker Junes.
För Junes blev det bara en halv säsong i Superettan innan han lämnade HBK för spel i Marocko.
- Efter degraderingen så ville jag vara med och ta upp HBK igen, då jag trivdes väldigt bra i staden och klubben. Tror vi startade med förlust i premiären mot Sirius, innan vi började vinna och spelade en rad matcher utan förlust. Så när jag lämnade på sommaren ledde vi serien, så på så sätt kändes det skönt att kunna lämna laget i det tabelläget.
Det blev en höstsäsong med Hammarby. Här i duell med Kalmars FF:s Nils Fröling.
- Min tid i Marocko var väldigt lärorik. Det var mycket upp och ner, sen hände lite saker där nere som gjorde att jag inte kunde fullfölja mitt kontrakt, så jag stannade där bara i en säsong.
Det blev flytt till Sverige igen då han skrev på för GAIS.
- Efter Marocko så var det GAIS som jagade mig mest, och kändes då som rätt val för mig. Men på sommaren så dök det upp ett intresse från Hammarby, som då ledde Allsvenskan, så det var inga större konstigheter, jag hade ambitioner på den högsta nivån.
Spel med IFK Göteborg mot föreningen där han fick sin utbildning; Helsingborgs IF, vars spelare Wanderson jagar honom.
Det blev en höst i Hammarby innan han flyttade tillbaka till västkusten. Än en gång till Göteborg men denna gång till IFK.
-Jag hade en väldigt bra första tid i IFK Göteborg, fram tills omgång fyra i Allsvenskan, där jag åkte på en otäck huvudskada som höll mig borta från fotbollen några veckor. Efter min operation så tog det väldigt långt tid för mig att återhämta mig till 100 %. Det var en väldigt tuff tid i mitt liv, så jag bestämde mig för att bryta mitt kontrakt och åka hem till Helsingborg, berättar Junes Barny.
I sin hemstad bor han kvar och väntar på att han ska få klart med en ny klubb.
- Idag bor jag i Helsingborg tillsammans med min fru och två barn. Alla lever vi just nu i en väldigt tuff och ny tid, så nu sitter jag bara i väntans tider. Jag tränar på hårt så jag får se vart jag hamnar med fotbollen när det är dags igen, säger Junes Barny avslutningsvis.
JUNES BARNY
Född 4 november 1989
Från Ängelholms FF 2015, till Diffa El Jadida 2016
Allsvenska matcher/mål 30/4
Superettan-matcher/mål 12/0
Allsvensk i Hammarby 2018 (12/1) och IFK Göteborg 2019 (9/0)
Klubbkarriär Påarps GIF (-2003), Helsingborgs IF (2004-08), Högaborgs BK (2011-12), Ängelholms FF (2013-14), Halmstads BK (2015-16), Diffa El Jadida (2016-17), GAIS (2018), Hammarby IF (2018), IFK Göteborg (2019)