Bollgeniet Sharbel Touma

Han var teknikern som började spela fotboll i krigets Libanon. Ett naturbarn som tidigt kunde göra allt med bollen. Vi bollklubbare minns honom kanske främst från säsongen 2004 då karriären satte fart på riktigt efter 10+10 poäng som mittfältare. Tre länder senare blev skadorna till sist för tunga att bära. Sharbel blickar tillbaka på sin karriär och de ljusa minnena från Halmstad – hans andra hem.
Sharbel Touma föddes i Beirut 1979, mitt under brinnande inbördeskrig. Till sist fanns inget annat alternativ än att lämna.
- Jag var bara fem när vi kom till Sverige, men jag har faktiskt minnen från Beirut. Inte så positiva, tyvärr. Jag var väldigt aktiv som barn, jag var alltid ute och lekte. Och jag minns ljudet från kriget. Man vande sig vid det till viss del, men en dag kom det närmare, det urartade. Vi fick fly ner i ett skyddsrum. Och det där ljudet. Ljudet av kriget som är alldeles över en, det har liksom satt sig hos mig.

Sharbel Touma år 2004 i Halmstad.

Lugn och trygghet i Sverige
Familjen hamnade i Motala.
- Mammas moster och morbror hade flyttat till Sverige redan på 60-talet, de var bland de första syrianerna i Sverige. Mammas kusiner bodde i Motala så när vi till sist var tvungna att packa och lämna Beirut så var Motala den naturliga platsen att åka till. Jag kommer ihåg att det var rena paradiset för mig. Tryggheten! Vi välkomnades redan på Arlanda, allt var som en dröm och det var helt fantastiskt. 

Första fotbollsklubben: Motala AIF.
- Jag var väl runt sju. En av mina äldre bröder, jag har tre, spelade redan där. Han tog med mig dit och sen var det bara att köra. Jag tycker egentligen inte om att prata så om mig själv, men om jag ska vara ärlig så var jag nog ganska överlägsen redan från början. Jag hade snabbheten, tillslaget. Bollen var min bästa vän och så har det alltid varit. Det finns bilder på mig från Libanon, nästan alltid med en boll. Jag var aktiv också inom andra idrotter som ung, det har lärt mig mycket, men fotbollen har alltid varit enorm för mig.  

I broderns fotspår till Södertälje
I Sharbels tidiga tonår flyttade familjen till Södertälje.
- Min bror Seman var en väldigt lovande fotbollsspelare. Han debuterade för Motala i div. 1 södra som 16-17-åring, han hade Thomas Nordahl som tränare då. Seman värvades av Syrianska i Södertälje, så hela familjen flyttade.

"Shabbe" spelade tre säsonger för HBK under åren 2002-04.

Sharbel började också spela i Syrianska.
- Först när vi flyttade så tänkte jag gå till något stockholmslag, men sen började jag i skolan och lärde känna folk. Jag märkte att fotbollen var stor i Södertälje och att många var duktiga så jag började också i Syrianska. Vi var oerhört bra, faktiskt. Lolo Chanko var i samma lag, till exempel. Jag minns inte en enda förlust från det året. Vi vann allt. Serien, den stora Aroscupen i Västerås. Allt.

Sharbel tränade med a-laget parallellt och debuterade också i div. 2 som 15-åring, men det blev bara ett år i Syrianska.
- Jag var med på bänken i några a-lagsmatcher, sen fick jag ett inhopp. Lennart ”Liston” Söderberg var tränare, förresten. Men Djurgården började visa väldigt stort intresse för mig. Jag träffade dem, de kom till och med hem till oss, och det var egentligen aldrig något snack. 

Målfirande med Igor Sypniewski och Torbjörn Arvidsson efter Igors fantastiska mål från halva planen mot Landskrona BoIS 2003.

Turbulent i Djurgården
Det var lite upp och ner i Dif.
- Jag flyttades upp i a-truppen 1996 men fick direkt problem med skador och spelade ingenting. Laget åkte ur också. Sen var jag med lite mer i div. 1 norra men -98 kändes det som att orken tröt, det var något som inte stämde med kroppen. Jag gjorde en hälsokontroll och det visade sig att jag hade problem med järn och blodvärden och liknande. När jag sen fick ordning på detta med specialkost och annan träning så var det som att födas på nytt, jag hade en helt annan energi. Då sköt allting fart. Vi gick upp igen och nu var jag med fullt ut. Allting lossnade.

Allsvensk i Djurgården för Sharbel försvann efter degraderingen 1999.

Men Djurgården fick problem igen.
- Vi ramlade ur direkt, dessutom hade klubben ekonomiska problem. Det blev konstigt för mig. Jag älskade Djurgården och ville vara kvar men jag kände att klubbens situation var svår, sportsligt var vi inte riktigt där och organisationen var inte stabil. Så på ett annat sätt ville jag vidare. Tom Prahl från HBK ringde och jag pratade också med andra. Men till sist blev det AIK. Det var ett sätt att kunna stanna i samma region. Dessutom hade de precis spelat i Champions League och jag gillade tränaren Stuart Baxter. 

I AIK var förväntningarna stora. Men det blev inte som planerat.
- Min plan var att ta ett kliv till och sen flytta utomlands men istället var jag skadad nästan hela året. Året efter var jag tillbaka men då lämnade Baxter och ersattes av Olle Nordin och hans filosofi passade inte mig alls. Det funkade inte, jag bestämde mig för att lämna och tittade efter alternativ. Ungefär samtidigt hade Jonas Thern tagit över i Halmstad. Jonas kände min agent Roger Ljung så det togs en kontakt. Nu kände jag att jag behövde något helt nytt och att jag även behövde flytta för att byta miljö. Jag besökte Halmstad och det kändes rätt direkt.

I AIK hade han både Stuart Baxter och Olle Nordin som tränare.

Lyftet i Halmstad
2002 blev en svängig säsong i HBK.
- Vi fick inte ihop laget riktigt under våren. Det saknades nånting och jag hittade inte riktigt rätt heller. Jag var den som skulle ”tricksa” och göra det lilla extra, men vi hade inte självförtroendet att spela så. Sommarvärvningarna blev ett enormt lyft. ”Turbos” arbetskapacitet, ”Zvirres” styrka och framför allt Pascal där framme. De gav laget energi och självförtroende. Sen kom resultaten. Djävlar vad vi jobbade hårt...
Sharbel kom bra överens med tränare Jonas Thern.

- Jonas och jag klickade direkt. Jag tyckte om honom som människa. Hans karaktär och empati, han bryr sig så djäkla mycket om personen, om människan. Det är oerhört viktigt men många tränare saknar den delen. Och Jonas fotbollsintelligens var enorm. Han har en sådan kvalitet, jag är inte säker på att det finns någon annan i Sverige som har samma förståelse för spelet som han. Det var viktigt för mig att få ta del av hans kunskap.

Jonas Thern fick Sharbel att komma till HBK.

Inför 2004 ersattes Jonas Thern av Janne Andersson.
- När Janne tog över fick truppen ytterligare nåt nytt som gjorde att vi växte som lag. Jonas var den spontana typen, han hade allt i huvudet men var inte särskilt organiserad. Det var däremot Janne. Han var tydlig och enkel. Alltid förberedd. 

Janne hade också fingertoppskänsla när det gällde Sharbel personligen.
- Jag hade problem med ljumskarna vid den här tiden. Janne och Simon bestämde att jag inte skulle träna med laget förrän en bit in i mars. Jag fick det förtroendet av Janne, jag måste berömma honom för tilliten. Istället jobbade jag hårt med Simon för att stärka upp och få bort ljumskbesvären. Upplägget funkade, ljumskarna blev bra och det var räddningen för hela min karriär. 

- Jag måste säga att Simon är unik. Det är bara så, han är överlägsen, han är nummer ett. Ibland är det nästan så man tror han är en häxa, skrattar Sharbel.

2004 slutade med stora silver. Sharbels statistik: 10 mål, 10 assist. Som mittfältare.
Fantastisk duo under 2004; Rosenberg och Touma.

- Det var en väldigt bra balans i truppen. Vi var bara 22-23 spelare men drabbades inte av några större skador. I varje lagdel fanns bra ledartyper. Jag fick lite av en ledarroll också men som spelare hade jag ganska fria tyglar, Janne gav mig det förtroende. På mittfältet fanns Turbo, ”Ante” Johansson och Micke Nilsson, alla hade stor arbetskapacitet. Jag kunde såklart inte ”fuska”, men jag kunde och skulle göra min grej. Det var bra både för mig och för laget.

Många minnen från Halmstad
Sharbel minns alla människor i och runt HBK.
- Jag tänker på alla eldsjälar som hjälpte till, inte minst i samband med matcherna. Det fanns så många… Damerna som ordnade med matlagning, fika och kaffe på kansliet. De var så gulliga, jag älskade dem, jag verkligen älskade dem. De var så goda och fina och gav oss alla sån energi.

- Sen måste jag nämna Micke Kaller. Han har ett stort hjärta. Han fanns alltid där för alla.

En viktig icke-fotbollsrelaterad händelse under åren i Halmstad var när första barnet, sonen Philip, föddes på Halmstads Lasarett 2003. Ett livslångt band till staden Halmstad för Sharbel som fortfarande besöker staden nästan varje sommar och då alltid hälsar på på Örjans vall för att träffa gamla bekanta.

Utlandskarriären
I Halmstad växte Sharbel Touma ut till en riktig stjärna, hett eftertraktad av större klubbar.
- Jag hade olika alternativ men de som var hetast var Twente. Jag åkte dit för att träffa klubben. Daniel Majstorovic tillhörde klubben sen några månader och tog emot mig och visade mig runt. Allt kändes rätt och sen gick allt väldigt fort.

Proffs i Twente. Här ett svenskmöte med Heerenveen; Touma, Petter Hansson och Kennedy Bakircouglu.

- Efter bara några träningar med laget så spelade jag match från start. Laget låg i botten när jag kom och jag förstod det inte riktigt då men jag var nog värvad som lite av en frälsare, det fanns förväntningar. Men det gick bra för mig i Holland. Jag fick debutera i landslaget under den här perioden också, mot Skottland.

Sen Borussia Mönchengladbach i 2. Bundesliga.
- Jag gjorde en stark sistasäsong i Twente. Det fanns intresse från Spanien och från toppklubbar i Holland, men de som visade störst intresse var Borussia Mönchengladbach. Min tanke var att spela i en förstaliga men när jag hälsade på hos klubben så fick jag känna vilken storklubb det var och de berättade om klubbens ambitioner. Så jag tog steget. Vi vann ligan och gick upp direkt.

Två år i Tyskland men skadorna ställde till det.

Men skador började ställa till det.
- Jag hade problem med ett knä redan första året men spelade ändå. Men andra året, i Bundesliga, kände jag att det inte funkade längre. Jag opererades, sen var det fram och tillbaka mellan Tyskland och Simon i Halmstad. Jag kom tillbaka ganska snabbt, men då hade vi ny tränare och laget gick dåligt. Jag fick aldrig något förtroende och ville vidare.

Nytt land igen: Grekland.
- Ja, tyvärr, suckar Sharbel angående flytten till Iraklis.
- Det var en hemsk upplevelse. Det värsta jag gjort i mitt liv. Det var fel från början. Tanken var att testa nåt nytt, inte bara som fotbollsspelare utan också privat. Ett varmare klimat, ett lite roligare liv, kanske. Men det blev inte alls roligt. Klubben hade problem med ekonomin, vi fick inte lön på flera månader. Här kan jag inte stanna, kände jag. Jag ville hem till Sverige igen. Jag hade kontakt med Halmstad och ville egentligen tillbaka dit. Halmstads tyske mittfältare Görlitz lämnade i samma veva, jag kände att detta blir perfekt. Ut, in, liksom. Men det gick inte i lås. Så jag gick till Djurgården istället. 

Tillbaka till Sverige och Djurgården. Här i sin sista match i Djurgården 2010 - mot Halmstad.

Tillbaka till Sverige
Efter det tidigare klubbytet från Djurgården till AIK var comebacken i Djurgården lite infekterad.
- Det var inga konstigheter med klubbledning och spelare, alla tog emot mig väldigt bra. Men vissa fans… Det blev ett djäkla liv. Själv påverkas jag inte av sånt, men det var absolut en trist stämning, framför allt för alla andra spelare och för övriga publiken.

Efter första året ville Djurgården förlänga, men även vid denna sejour var Djurgården som förening inte riktigt i balans. Samtidigt hade Syrianska efter bara två år i Superettan kvalificerat sig för Allsvenskan 2011. Sharbel återvände dit. Men skadeproblemen kom tillbaka.
- Knäna började strula igen, jag opererades varje år. Rehab hos Simon, fram och tillbaka. Jag kände en stress över det fysiska men sportsligt gick det ändå hyfsat. Men till sist fick jag nog. Båda knäna var trasiga och det var inte värt det längre.

I Syrianska FC blev det allsvensk fotboll för Sharbel. Här i en match mot HBK 2013. De blå på bilden är Kristoffer Thydell, Gudjón Baldvinsson och Andreas Landgren.

Efter avslutad spelarkarriär dök Sharbel upp som tränare och manager för Syrianska 2017. Men det blev bara en knapp säsong.
- Det var tyvärr en turbulent tid. Syrianska är en speciell klubb, en tuff miljö. Många är väldigt delaktiga, många har åsikter. Jag kan hantera det men till sist når man en gräns. När förutsättningarna inte finns är det lika bra att lämna. Och det gjorde jag.

2017 var han tränare för Syrianska FC i Superettan. Här i en match borta mot Falkenbergs FF.

Idag har Sharbel ingen kontakt med fotbollen.
- Nej, tyvärr. Jag saknar fotbollen och hela den miljön enormt och dyker det upp något så är jag öppen för förslag. Men just nu jobbar jag på AstraZeneca i Södertälje. Vi har fullt upp i dessa tider!

Tack, Halmstad!
Avslutningsvis skickar Sharbel en hälsning till Halmstad och HBK.
- Simon och jag är goda vänner och träffas regelbundet. Jag älskar den mannen, det är tack vare honom jag har jag haft den karriär jag har haft. Och när jag besöker Halmstad på somrarna träffar jag alltid folk. Men det är också många jag aldrig träffar. Jag skulle därför vilja tacka Halmstad som stad men främst som fotbollsklubb för allting, för att de har ställt upp på mig. Jag känner en enorm tacksamhet gentemot de som jobbade där då och som kanske fortfarande jobbar där. Mina tre år i Halmstad var bland de bästa i mitt liv. Jag stortrivdes i stan och skulle utan tvekan kunna flytta tillbaka och bo där. Det är som ett andra hem för mig. 

Har du missat några HBK-profiler i vår artikelserie? Här hittar du alla artiklarna.


För den som inte kan få nog och vill se Sharbel Touma spela fotboll igen är det faktiskt inte för sent. Rikta blickarna mot Vasalunds IF. Där spelar Sharbel Toumas brorson: Sharbel Touma! 

SHARBEL TOUMA
Född 25 mars 1979
Från AIK 2002, till FC Twente 2005
Allsvenska matcher/mål 68/20
Stora silver 2004
Allsvensk i Djurgårdens IF 1997-99, 2010 (50/13), AIK 2000-01 (29/4) och Syrianska FC 2011-13 (66/16)
Landskamper 2 A, 5 U, 10 J, 2 P
Klubbkarriär Motala AIF (-1993), Syrianska FC (1994), Djurgårdens IF (1994-99), AIK (2000-01), Halmstads BK (2002-04), FC Twente (2004-07), Borussia Mönchengladbach (2007-09), Iraklis (2009-10), Djurgårdens IF (2010), Syrianska FC (2011-14). 

På bilden överst klappas Sharbel Touma om av Mikael Nilsson och Tomas Zvirgzdauskas efter det att "Shabbe" gjort mål mot Trelleborgs FF på långfredagen 2004.