Han är utespelaren som tillslut blev målvakt, som lirat pingis i Hallandslaget och som helt plötsligt blev herrlagets andramålvakt när stora delar av laget insjuknade inför Svenska Cupen-matchen mot Östersund. Veckans spelare är Max Johnsson, målvakt i U19 med drömmar om att nå ännu högre.
– När jag var yngre ville jag spela i HBK, jag har alltid kollat på matcherna när jag var liten, så det har alltid varit ett mål för mig. Men jag har aldrig tänkt att det ska gå, för när jag spelade i Laholms FK innan var jag knappt ordinarie där. Så försäsongen 2017 frågade HBK om jag ville provträna, och så tog jag den chansen. Och idag får jag lira här så det är jag väldigt glad för, berättar Max Johnsson.
Han spelar i HBK:s U19-lag, där han är den stabila sista utposten i HBK-målet. Men det var inte självklart att det var just målvakt han skulle bli; han har under en lång period varit både målvakt och utespelare. Men när han kom till LFK så blev det tillslut målvakt han blev – och nu drömmer han om att komma upp till HBK:s herrlag.
– Drömmarna är att jag vill komma upp i A-laget och vara med i truppen där. Men just nu fokuserar jag på serien nu som precis har börjat. Att ta det där ifrån och att utvecklas efter varje träning och match.
Och Max har målvaktsblod flytande i sina ådror. Hans stora förebild är nämligen kusinen Karl-Johan Johnsson; eller Kalle som han kallas, som slog igenom i HBK och numera spelar för franska EA Guingamp.
– Jag har sett upp till honom sen jag var liten, när han spelade i HBK och sen när han kom ut till Europa. Det har alltid varit kul att följa hans karriär. Vi träffas inte jätteofta, han är i Frankrike nu. När han kommer hem på somrarna ses vi, och över jul ses vi ju. Och när han är med landslaget så åker han ofta hem ett par dagar. Vi brukar skriva lite på Instagram då och då så vi håller ändå lite kontakt, berättar Max.
Johnsson har inte bara hållit på med fotbollen, han har också spelat bordtennis en hel del.
– Jag lirade fotboll och pingis samtidigt, men under en tid hann man inte med båda två, och då blev det att jag satsade på fotbollen. Men pingisen har alltid varit roligt, och jag har varit med ganska högst upp och lirat i Hallandslaget.
En stor händelse för Johnsson var när han fick följa med herrlaget till Östersund för matchen i Svenska Cupen tidigare i vintras. När allt fler spelare sjuknade in, inklusive målvakten Malte Påhlsson, var det helt plötsligt Max Johnsson som fick sitta på bänken.
– Det var jävligt kul och oväntat när Igor sa att jag skulle få följa med. Det var en höjdpunkt, det slår ganska mycket. Det trodde man inte för några år sen att man skulle få följa med A-laget. Det var kaos för alla blev sjuka. Alla var nojiga för att bli smittade, det var ju sju personer som blev smittade. Alla var på sina rum, och man fick knappt lämna rummet, minns Max.
Han fick sitta där på bänken, redo att hoppa in om även Malkolm Nilsson skulle bli sjuk.
– Man var ju lite smånervös, tänk så skulle Malkolm bli sjuk. Man hade varit sjukt taggad på att komma in. Man var rätt nervös där på bänken, men får man komma in är det bara att köra sitt race.