Veckans spelare: Morgan Ljungkvist

Han blev indoktrinerad i HBK redan som spädbarn, och under 2018 var Morgan Ljungkvist en av tränarna för HBK:s U17 och U14-lag. 2019 är det U15 som gäller.
– När jag var yngre så ville jag ju spela i HBK:s a-lag, men den drömmen försvann och då sa min tränare till mig att ”du borde bli ledare, för du har egenskaper som jag tror passar bra.” Då hade jag varit ledare litegrann och hjälpt till. Den tanken låg kvar i ett och ett halvt år och sen började det på riktigt. Sen har det inte varit en minut ledigt, berättar Morgan Ljungkvist. 

Tillsammans med Robert Nordström, Tony Andersson och Tomas Carlsson har Morgan Ljungkvist den gångna säsongen varit en del av tränarteamet för HBK:s U17-lag. Under 2019 är det U15-laget som gäller. Och får Morgan drömma så vill han fortsätta ha fotbollen, passionen, som yrke. 

– Men vad det är exakt och exakt var i världen vet jag inte. Det hade varit kul att se England, det är ändå fotbollens vagga. 

Morgan kom in i fotbollsvärlden tidigt. 

– Jag tror jag var fem år när jag började i HBK:s fotbollsskola och jag skulle nog säga att det är pappas fel. Mamma och pappa har berättat om när jag var spädbarn och HBK gjorde mål och mamma var påväg att tappa mig för att hon blev så glad. Så det är indoktrinering deluxe. 

Vad är fotboll för dig?

– Det är ett gäng individualister som ska samarbeta för att nå en prestation som leder till ett resultat. Och det finns många olika effektiva sätt att nå dit. Fotboll kan ju spelas på så många olika sätt. Ibland är det så vackert. Jag är inte så jätteförtjust  i skott från 35 meter, men om någon slår in en boll i mål från två meter kan jag bli skogstokig för att det är så vackert. Då har flera spelare varit inblandade för att man ska komma dit. 

En stor händelse i Morgans liv var när han hade studerat klart på högskolan och åkte till USA och bodde i Connecticut. 

– Det var väldigt obekvämt, men det blev en fantastisk upplevelse. Jag bodde på en luftmadrass i en källare tillsammans med sex britter och en italienare som jag inte kände, åkte runt och tränade fotbollsslag och fick lära känna en del intressanta fotbollsmänniskor. Och så fick jag uppleva New York. Staden är bättre än jag trodde den skulle vara. 

En milstolpe i Morgans karriär var när talangen Isac Harrysson gjorde sin debut i a-laget i somras. 

– Jag var ganska stolt då. Det är rätt många år och rätt många timmar vi har spenderat ihop. Sen är det hans förtjänst, men det var ett stolt ögonblick.